Jo, en sak till. Meditation löser vissa oerhört svåra knutar genom att avslöja verkligheten. Det kommer en dag då man ser att exempelvis depression inte är något problem, det är rädslan för depressionen eller ens personliga preferenser som står i konflikt med depressionen som är källa till den egentliga smärtan och problematiken. Samma gäller för t ex ångest; den är inte obehaglig – vilken insikt!! Att ångest som man associerar med stort obehag egentligen inte är det som genererar den hemska upplevelsen. Vad orsakar den då? Avståndstagandet. När man närmar sig och tillåter upplevelsen så blir man ”ett” med den och plötsligt så avslöjar den sin egentliga natur. Detta okomplicerade och oantagonistiska tillstånd är i frid och paradoxalt nog bekvämt, trots att det exempelvis består till 100% av ångest, sorg, skuld eller någon annan konstellation. Ens insikt i detta stadie av meditation blir att avståndstaganden inom en själv är källa till obehaget, långt mer än livets naturliga reaktioner och känslor. Det ökade välbefinnandet av att inte stå i inre konflikt eller splittring är en bieffekt av att man utvecklat medvetandet och närmat sig de fragment som tidigare hållits på avstånd. Det som tillstöter är att ens identifikation inte längre begränsas av den isolerade jag-känslan som har inre problem. Identifikationen löser sig på så sätt från den lokala bindningen i ett ”jag” och uppfattar en större sfär av sig själv. I denna sfär finns mer av livets naturliga smärta i form av andra människors individuella och kollektiva laster, varför jag inte försöker sälja meditation som en lösning på välbehag utan som ett verktyg mot en mer komplett verklighet för den som lockas av ett så knasigt mål.
Men det här är inte en websida om meditation, så jag anar att jag redan tagit upp för mycket utrymme.
